Hällmålningar, Evagraven & dvärgrödingar

Hej på er! Tänkte jag skulle dela med mig av en liten dagstur jag gjorde för någon vecka sedan när resten av min familj var på semester nere i skåne. Faktiskt, så var detta första gången jag besökte Evagraven - Härjedalen's egna Grand Canyon.
 
 
 
Det blev en del bilåkande denna dag, jag skulle trots allt ända bort till Ruvallens fäbod som ligger belägen bortanför Messligen. När jag åkte längst grusvägen mot Mittådalen fick jag mig en trevlig syn, lösa kor och kalvar som var på bete, tyckte det var så fint! Jag menar, hur ofta får man se kor som har det såhär bra?!
 
 
Ruvallens fäbod. Jag bör för övrigt tillägga att det var världens värmebölja denna dag, och väldigt kvav luft. Som ni ser är det lite luriga moln som hänger över grantopparna.. Början av vandringsleden gick genom skogen, men marken hade hunnit torka rätt bra på de flesta ställen, och där det var extra blött fanns det spångar att gå på. 
 
 
Första stoppet var de kända Hällmålningarna. Ganska otroligt ändå att dessa målningar beräknas vara 4000-5000 år gamla, och att de sitter kvar i berget är otroligt. Men våra förfäder var inte dumma, blandade man järnockra/rödockra med antigen blod, fett eller saliv fick man fram en färg med med enorm hållbarhet. På klippväggen ser man ett tiotal älgar avbildade, en ren, en björn och något som ser ut som antigen en bäver eller ett vildsvin. Dessutom har tre människor avbildats. Man kan tänka sig att dessa målades i rituellt syfte, kanske innan en jakt för att få god tur? Ofta bukar hällmålningar ligga vid sjöar eller vattendrag, men dessa ligger däremot i fjällmiljö. Men jag kan förstå varför människorna valde just denna plats, utsikten mot sydöst är fantastiskt vacker, med Övre Sävsjöns vattenspegel. Går man ner mot sjön ska man tydligen finna yttligare en hällmålning, samt spår av ett 50-tal fångstboplatser. Som ni ser är det en ganska bra bit bort till sjön, så utforska dom fick bli en annan dag! Jag skulle ju vidare till Evagraven.
 
Utsikt från Hällmålningarna.
 
 
 
Turen fortsatte upp mot Ruändans kalfjäll, supervarmt, och jag hade i vanlig ordning alldeles för mycket kläder på mig. Jag lever verkligen upp till ordspråket "svettas in sommaren".. Haha! Tur iallafall att mina keb byxor från Fjällräven har mycket ventilations öppningar, det var en day-saver denna dag kan jag då säga.
 
 
Framme vid Evagraven. Även känt som Härjedalen's Gran Canyon. Och visst levde det upp till ordet! Kanjonen bildades för 10.000 år sedan vid inlandsisens avsmältning. Själva kanjonen är ca 800 meter lång, 25 m bred och på vissa ställen hela 15 m djup. Varför denna mäktiga plats fick heta Evagraven, finns det fler sägner om. En av dem handlar om en samisk kvinna vid namn Eva, som körde sin ackja* över fjället, när vädret plötsligt förändrades till en kraftig storm. Eva förlorade kontrollen över renarna och släden, och störtade rakt ner i vad vi idag kallar för Evagraven. 
 
*En ackja är en samisk släde eller pulka där renen används som dragdjur.
 
 
 
Man fick hålla koll på vart man satt ner fötterna, Evagraven bjöd på många rejäla hål mellan klippblocken.
 
Ett litet fågelbo.
 
 
 
Jag fortsatte vidare från Evagraven, för att nå mitt nästa stopp. Fiskhålsgraven. Längst leden var det makalösa vidder, och mina tankar skenade iväg som vanligt när jag är ute. Min ständigt återkommande tanke - tänk att det har varit människor på dessa marker så otroligt långt före min tid. Hur såg dom ut? Vad tänkte dom? Vilka var dom? 
Jag vet inte hur många gånger jag har önskat att naturen kunde tala ännu tydligare, tänk vad mycket historier den hade kunnat berätta. 
 
 
 
Framme vid Fiskhålsgraven - som fick bli platsen för min fikapaus denna dag. Denna kanjon var ganska olik Evagraven, jag skulle nog säga att den var något vackrare med med all sin grönska och rinnande vatten. Men det är inte allt - detta är även hemmet för en världsunik art. Dvärgrödingen! Medans jag satt på klippan och drack mitt kaffe försökte jag hålla span, tack vare solstrålarna som kom fram emellanåt lyste det upp vattnet och man kunde se några fiskar simma nere i kanjonens djup.
 
 
Förmodligen har dvärgrödingen funnits där sedan istidens slut. Rödingarna i Fiskhålsgraven har troligtvis tillhört en tidigare invandrad grupp av rödingar, i varje fall fanns den på plats i Härjedalen för ca 7000 år sedan - en tid tå isbjörnar jagade grönlandssäl nere vid kusten. På den tiden låg ju Östersjöns havsyta ca 250 meter över den nuvarande nivån!
 
Fiskhålsgravens rödingar skiljer sig både genetiskt och ekologiskt från vanlig fjällröding. Efter ca 3 år är dvärgrödingen ca 9 cm, och växer därefter bara 5 mm per år. Varför den är så liten har med den ekologiska anpassningen att göra, och de små näringsresurserna i Fiskhålsgraven. Den äldsta rödingen som undersökts har varit 9 år gammal och 12,4 cm lång, med andra ord väldigt liten.
 
Fortsatte man till den nedre delen av ravinen kom man till en liten tjärn, även där kunde man spana efter dvärgröding.
 
Efter både kaffedrickande, fotande och dvärgrödings- spaning var det dags att följa leden vidare tillbaka mot Ruvallen. Väl framme välkomnade fäboden mig med klarblå himmel, de tidigare orosmolnen som hängde över vallen var som bortblåsta. Ett fint avslut på en otroligt fin, och för intet glömma varm dag. För mig blev turen ca 1 mil, alldeles lagom denna varma sommardag. 
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback