Lokberget

För sisådär tre veckor sedan så var jag upptill Lokbergetstopp och kikade, men har inte riktigt hunnit att skriva något om den turen, så tänkte göra det nu.
 
Egentligen hade jag som plan i somras att jag skulle hinna med en tur upp dit, men i vanlig ordning så blev det mycket annat istället. Ska vi backa bandet några månader, så var det faktiskt som så att jag fick upp ögonen för detta berg, när jag och Astrid var på Pinberget (det inlägget hittar ni här). När vi satt där uppe och kollade ut över dalaskogen, fastnade min blick mot detta berg. Jag började spana på min karta, och såg att det bar namnet Lokberget. 
 
Då spolar vi fram några månader igen, och vi landar i slutet på december, 2016. Det är lördag (?) tror jag, Anders och Astrid är ute på annat och jag är själv hemma. Som en blixt från klar himmel kom jag på att jag måste ju upp för Lokberget innan jag flyttar?
 
Sagt och gjort. Klockan kan ha varit vid 14.00 tiden, så det stod inte på förens mörkret skulle komma. Men det gjorde mig inte så mycket. Desvärre gjorde det desto mer med mina foton från turen. Har man varken ork eller tid till att ställa in kameran och packa med sig stativet, får man räkna med luddiga kvällsbilder. Men men. Fota naturen var inte riktigt med på dagens agenda. 
 
Ställde bilen vid Bladtjärnen, tog med mig ryggsäcken och pannlampan. Sen var det bara att börja knata. Terrängen skiftade, men var inte superrolig just där jag gick. I början var det inte så mycket snö iallafall. 
 
 
Ju högre upp jag kom, desto mer snö såklart. Men jag hade lite tur, för älgarna hade plogat bort en del där dom gått, så kortbenta jag hade lite tur! Berget var ganska brant på slutet, men jag valde en liten omväg upp för att undvika det brantaste partiet. När jag väl var uppe, började det såklart att skymma, men hann få en liten blick. Eftersom detta berg var ganska igenvuxet så var det som små "fickor" mellan träden där man kunde njuta av utsikten. Hade det varit dagsljus, skulle det säkerligen varit lite annorlunda också, och jag hade hunnit se mig för lite mer. Men jag är glad ändå, nu har jag varit upp där! Känner dock att jag måste tillbaka dit, men då när dagsljuset är framme. 
 
 
Det började bli mörkt, och ni anar inte hur det blåste denna dag. Dröjde inte lång tid innan jag började bege mig hemåt igen, såklart hade det hunnit bli mörkt. Det var lite otäckt när man skulle ta sig ned, för jag hade ingen vidare lust att ta omvägen tillbaka, så jag gick ner en annan väg, som var skapligt brant, eller ja, det var lite klippor. Det som är klurit nu på vintern är att man inte riktigt har ett grepp om hur snön ligger, eller vad som är under, så man måste vara väldigt försiktig och inte bara fara fram i all hast. 
 
Gick iallafall bra ner, men eftersom det var bäcksvart ute, min pannlampa glappade och jag gick en annan väg, tog det lite längre tid att komma fram till vägen där jag hade bilen. Men tur är det väl att man har snön som lyser upp lite! 
 
Det blev väl lite utav ett mini- äventyr ändå, fast det bara skulle bli en liten tur uppför Lokberget! Förresten, vet ni
vad jag hittade denna dag? En död liten ekorre. Tänk att man alltid stöter på nått i skogen.
 
 
Ska jag summera denna utflykt skulle jag nog säga att den var spännande, spontan och blåsig. Vet ni vad jag tänkte på när jag gick tillbaka? Jo, märkligt det är vintertid när mörkret kommer.. Den tystnad och stillhet som vintern redan för med sig, blir ännu mer påtaglig när mörkret kommer. Nog är det lite kusligt när det är bäcksvart i skogen och vinden tjuter, men det gör det hela lite spännande också.  
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback