Sheep sheep sheep

 
 



Romsdal

Maj månad. Än ligger isarna på sjöarna, och idag snöar det på de tussilagor som kämpat sig upp ur marken. Själv sitter jag inne och sorterar bilder.
 
Evighetsarbete.
 
Känns lite märkligt, för tre dagar sedan stod jag på ett berg i Romsdal under en klarblå himmel, och nu är man tillbaka i Funäsdalen. Men vilken fin tur till grannlandet det blev, och Romsdal, det var precis lika fantastiskt som jag trott. 
 
Måndag morgon hade norgeresan sin början, klockan åtta rullade bilarna iväg från Fjällnäs. Fullpackade med ryggsäckar, skidor och 11 glada människor. 35 slingrande mil hade vi framför oss innan vi nådde vårt mål, Romsdal. Väl framme for ena halvan av gänget till Lensmansgarden, där vi skulle bo, och vi andra begav oss ut på tur. Eftersom jag var den enda med turskidor denna resa så fick det bli Venjesdalen för mig när de andra turade upp för berget bredvid. 
 
Himlen var grå, med enstaka strålar som emellanåt försökte pressa sig genom. Snön låg vit på backen, och bergen höjde sig högt över dalen. Vackert och stillsamt. 
 
 
Nog för att man hade önskat strålande sol, men de är trots allt lite speciellt också att få fara fram i det alldeles vita landskapet.
 
 
Mot eftermiddagen var det dags att fara till Isfjorden, där boendet låg. Lensmansgarden som det heter var riktigt fint, lite sådär sagolikt med de timrade röda stugorna med grästak. Verkligen vackert med all grönska nere i byn, och sen de snöbekläddatopparna som omringade det lilla samhället. 
 
 
Kvällen bestod av skratt och god mat, men alla var nog lite trötta efter dagen. Själv sov jag som en stock hela natten, vilket annars brukar vara ovanligt för min del när jag sover borta. Kanske var det den friska norska luften.. Haha. Hur som haver, morgonen därpå vaknade jag tidigt, och smet ut innan det var dags för frukost. Eftersom regnet hade stått som spön i backen hela natten var det fuktigt i gräset och på träden, med dimma som drog förbi bergstopparna. 
 
 
 
 
Denna dagen stod skidåkning på agendan, och trots regnvädret som kom och gick nere i byn, klarar man sig bra när man kommer högre upp, tack vare att regnet byts ut mot snö. Vilket är mycket bättre, bli pissblöt på en gång är ju ingen höjdare när man är på tur. Den här gången hakade jag på några av toppturarna en bit upp för berget dom skulle bestiga och åka ned för. Men när man inte har några hudar på skidorna är det lite kämpigare att ta sig fram där det är för brant, så jag vek av tillslut och fortsatte bort mot en dalgång som heter Ingridsetra. Dock var det inte speciellt mycket snö på detta område, utan mest fläckvis. Vilket resuterade i en hel del gång med skidorna under armen.
 
Fick till och med de andra toppturarna på bild, som skulle upp för berget bredvid. Tre små "prickar" påväg upp!
 
 
 
 
Efter några timmar i Romsdals sagolika natur for vi ned till Åndalsnes för att handla lite inför middagen, solen hade då hunnit kika fram och vi passade på att gå runt en liten sväng nere vid hamnen. 
 
 
Till vänster ser ni "Tindecentret" där man bland annat kan fika. En sak jag desvärre inte saknar med Norge är deras kaffe. Bokstavligt talat dricker dom varmt vatten, och som passionerad kaffeälskare är det ingen höjdare.. Haha!
 
 
Under kvällen passade jag på att ta en liten promenad ner till vattnet. Regnvädret hade dragit bort och solens ljumma ljus drog över bergen.
 
 
 
 
 
Kväll blev till natt och natten blev till morgon. Onsdagen var vår sista dag i det vackra Romsdal. Några skulle åka skidor även denna dag, vissa skulle fiska, och jag och Bitte skulle ta oss upp till Rampestreken. Denna dag var den bästa vädermässigt, solen sken med endast enstaka moln på himlen. Innan vi skulle fara ut på dagens äventyr, passade jag på att ta en sista morgonpromenad i Isfjorden, självklart med kameran.
 
 
 
 
 
 
 
Väl framme vid Åndalsnes var det dags att börja knata upp till Rampestreken. Första biten hade de byggt som en ramp man fick gå på. 
 
 
 
 
 
När rampen försvann under våra fötter var terrängen skiftande, men marken var fin att gå på då den hunnit torka rätt bra. Sista biten blev det en hel del "klättring" upp, men innan man nådde Rampestreken hade de byggt en trapp vid brantaste området. 
 
Rampestreken.
 
 
Framme! En perfekt dagstur för den som vill ha en "lätt" och organiserad tur med oslagbar utsikt.
 
 
Innan vi gick var jag redan fast besluten att jag skulle ta mig till toppen av Nesaksla, så medans Bitte väntade vid Rampen fortsatte jag upp. Vägen dit var som väntat väldigt stenig, lerig och brant. Eftersom man kom högre upp var stor del av stenarna täckta med is, så man fick vara försiktig.
 
Nesakslas topp bjöd på en 360 gradig vy över Romsdal, det kändes som att man var en karaktär i Lord of the Rings när man befann sig på toppen!
 
 
Färden ner gick såklart fortare än vad det tog att ta sig upp. Väl nere på "marken" knatade vi bort mot centrumet av Åndalsnes, där resan avslutades på ett supermysigt litet eko café i vintagestuk. Tillslut kom även resten av gruppen och fikade. Solen sken, kaffet smakade vatten, och fikat satt fint efter en dag på Nesaksla.
 
Nästan alla samlade.. tre toppturare var fortfarande ute på äventyr!
 
 
Nu var det bara resan hem till härjedalen kvar. En hel drös med fina minnen rikare, glada och trötta satt vi oss i bilarna påväg hem igen. Tack norge för den här gången!
 
 



Nature bound

 
Illustration av Viktoria Eriksson ©