Silence of Nature

Foto: Viktoria Eriksson ©
 



Valpkurs

Det är mycket fördelar med att vara hundägare igen, inte bara det att man är ute och rör sig ännu mer än tidigare, hundägandet för även sig mer bekantskaper! 
 
Ganska så direkt när jag kom hem till Funäsdalen med Ulf, så gick jag med i Västra Härjedalens Brukshundsklubb, och anmälde mig till höstens valpkurs. Vi är en rätt liten grupp, men så härligt gäng! Uffe är minst i gruppen, men han hänger på de större valparna väl. Roligt är det också att det är så blandat med raser. Här har vi min kollega Jessicas vackra berner sennen tik Fanny. Ulf och Fanny är västra härjedalens svar på bill och bull!
 
Jessicas blogg hittar ni här.
 
 
 
 



Skattjakten på Raavtjabpe

För några dagar sedan utforskade jag och Ulf en ny plats. Raavtjabpe. I foten av Rödfjället. 
Tidsoptimist som jag är, tänkte jag att det skulle hinnas med efter jobbet. Eller ja, egentligen for jag ut långt efter jag slutat, tror vi kom iväg så sent som klockan 17... Blir fort mörkt den här tiden på året.
 
Vi for till Tänndalsvallen och ställde bilen där. Sen var det bara att börja knata. Det enda jag hade med mig var vattenflaskan, och ryggsäcken som Ulf brukar kunna sitta i.. Och kameran såklart. Annars brukar jag vara ganska duktig på det annars obligatoriska fjällfikat, men det fick stanna hemma denna gång!
 
 
Svanån som man måste ta sig över. Följer man ån mot höger kommer man tillslut komma fram till en liten stuga, där någon byggt en litem övergång. Tacksamt att slippa vada!
 
När man tagit sig över ån, ser man den lilla stugan sakta försvinna bakom oss.
 
Fjället är spännande! Uffe älskar att hoppa upp på alla stora stenar han kan hitta.
 
Skarvarna i bakgrunden.
 
Även Anåfjället skymtar fram bland molnen.
 
Första fyndet.
 
Såklart hjälpte Ulf också till att leta. Men han vela inte riktigt lämna ifrån sig sina fynd.. Haha!
 
 
Skogens (fjällets) guld. Har knappt ätit några hjortron iår, ni kan ju gissa vem som stoppade munnen full. Ganska roligt ändå vilket lyckorus man kan känna av att hitta både renhorn och hjortron? 
 
 
Påväg tillbaka hade det redan börjat bli mörkt. När vi passerade ett litet vattendrag som rann ner i svanån hittade vi den här lilla laxöringen på marken bredvid vattnet. Den hade tråkigt nog hunnit dö, och jag antar att den måste ha hoppat snett vid det lilla "vattenfallet" och landat helt fel. 
 
Jag och Uffe kom nog inte hem förens efter klockan 21, skapligt leriga båda två, och min annars vita hund, var nog mer svart efter denna tur. Men roligt hade vi! Vill tillbaka dit snart igen, men då med lite mer tid på mig att upptäcka Rödfjällets vidder.