Älskvärda minnen - Pinberget

Att vara någons mamma.
Det måste vara den häftigaste men också märkligaste förändringen i livet. Egentligen minns jag inte ens hur livet var innan jag blev mamma, kanske för att jag var så ung. Men en sak vet jag, livet blev både rikare och mer krävande, på ett väldigt bra sätt!
 
Igårkväll satt jag och kikade genom gamla bilder från 2015 och 2016, som idag känns som en evighet sen.
Tiden vi bodde hemma på ön, Astrid var bara en liten knodd, jag var nyss fyllda 20 år. En tid när de flesta i min ålder bodde hemma, kanske hade nått jobb, festade, reste. 
 
Och där var jag, nybliven mamma. 
 
Jag är väl inte den stereotypiska mamman kanske, varken barnrumsinredning eller barnkläder satt högt på min intresselista... och aldrig satt jag min fot i en mammagrupp. Det var inte min grej, inte alls faktiskt.
Jag och Astrid gjorde något helt annat vi. Vi var i skogen var och varannan dag. Och det mina vänner,
var nog den finaste tiden i mitt liv. 
 
 
Den här dagen minns jag så väl. (Inlägget hittar ni här) Ryggsäcken var packad med allt från blöjor, vatten och mat till kamerautrustning. Ungen dinglandes där fram i sin BabyBjörn. Vi skulle till Pinberget. Nu när jag tänker tillbaka så är jag väldigt stolt över både mina ben- och ryggmuskler. Haha!! 
 
 
Vi plockade vildhallon och blåbär, fikade, myste, och upptäckte skogen tillsammans. Varje gång vi var ute såg jag någon ny plats vi skulle besöka tills nästa skogstur. Så himla härligt när man är ute på 'fri' hand, inga stigar eller leder att följa. Bara vi, och kartan! ♥
 
 
Tänk ändå hur många turer efter denna vi har hunnit göra, nu har vi också tillgång till fjällen! Lycka. ♥
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback