Kusinerna

Foto: Viktoria Eriksson ©
 



Mittåkläppen

Hej på er! Har ni också varit ute och njutit av sommarvärmen i helgen? Helt otroligt vilken värmebölja som slog över härjedalen. I fredags tog jag och Astrid en "after work/-dagis" och for till Djupdalsvallen. Där parkerade vi bilen och målet för denna eftermiddag fick bli Mittåkläppen.
 
 
Början på turen går man igenom lite björkskog. När vi var här var det alldeles magiskt ljus, inge folk och det enda man hörde var fåglarna. Jag tycker verkligen om den här skogen som man finner här i fjälltrakterna, träden är så små och krokiga, att det hela känns lite trollskt!
 
 
Jag och Astrid var ju inte riktigt helt ensamma som ni ser, egentligen hade vi gott om sällskap längst turen. Tyckte lite synd om renarna denna dag, varmt som attan sen myggen som följer med på köpet. Som tur är har naturen redan tänkt ut det där med myggfri- zon. Tack vare snöfläckarna som får ligga kvar på fjället kan renarna både svalka sig, och de nedrans myggen håller sig på avstånd.
 
Dessa fanns det gott om! Fjällsippa (Dryas octopetala).
 
Jag och min super panda. ♥
 
På toppen av Mittåkläppen! Min lilla bergspanda, här 1212 meter över havet. Med sin obligatoriska vattenflaska, är det något min dotter älskar, är det vattenflaskor. Dock har hon inte riktigt hajat grejen med att dricka med toppen på, så hon brukar alltid skruva av den.. Haha!
 
Verkligen sann lycka att få dela dessa stunder med min lilla kotte, få se henne upptäcka världen, naturen. ♥ Barn är så otroligt duktiga på att se det vackra i det allra minsta omärkbara, som en liten sten, eller bladen på en buske.. Dom ser sådant som vi vuxna lätt missar, och jag tror det är något av många saker vi har att lära av de små. ♥
 
 
Från toppen bjuds man bland annat på makalös utsikt bort mot Helags och Sylarna i fjärran. Jag hade nog kunnat sitta där uppe i evigheter och bara se ut över fjällandskapet.. Tänk att det kan vara rofyllt och stilla att se på världen uppifrån?
 
 
 



På fjället

Hej på er! Jag har precis slagit mig ned i soffan, egentligen var tanken att jag skulle ta en löprunda nu på kvällen, men jag tror jag nöjer mig nu med tanke dagens aktivitet. Dagen började med lite städ och tvätt under morgontimmarna, sen bestämde jag mig för att ut och njuta på fjället med Astrid.
 
Vi packade med oss vatten, lite ätbara saker, kameran och så satt vi på oss bra med kläder. Eftersom Astrid mestadels sitter still i stolen brukar jag pälsa på henne, det blir lätt kallt när man är stillasittandes. Själv kör jag många lager, då jag blir väldigt varm av att gå, och bära bärstolen och packningen. Det ska vara lätt att ta av sig plagg, och fort sätta på sig dem när man stannar. Därför älskar jag min keb- jacka och byxa från Fjällräven, vindtäta men med bra andningsförmåga som man kan bygga upp ett bra lager under.
 
När vi var färdigpackade tog vi bilen bort till Hållan, för att sedan bege oss ut. Astrid hade hunnit somna i bilen, och sov när jag knäppte fast henne i bärstolen. Lite roligt när man går, sen har man en som snarkar på ryggen. Haha!
 
Det var en fantastisk dag, solen tittade fram och det var inte speciellt kallt. Måste tillägga, att jag älskar verkligen detta aprilväder, MEN, det är så fel. Det är februari, det ska ju vara kallt..?
 
Hur som haver, vi traskade på. Jag lämnade leden lite för att utforska området, se mig om lite. 
 
Här har någon tagit sig fram med snöskor.
 
Jag med min lilla äventyrare bak på ryggen. Sovandes.
 
Efter att vi knatat runt lite och sett oss om, styrde vi mot leden igen. Jag tänkte att det skulle bli en lagom tur om vi gick bort till Malmbäcksstugan och vände. Sagt och gjort så lunkade vi vidare. Jag kan nästan inte greppa hur vackert det är, vilka vidder. Naturen i sin vackraste glans. Och här får jag bo. Snön gnistrade som kristaller på backen, och allt var verkligen sådär idylliskt. Under sådana här väderförhållanden, då försvinner man nästan iväg i tankarna när man går. Man slukas upp av allt runtomkring en. Vaken i en drömvärld. När jag är ute brukar jag alltid stanna upp, och se på allting runtomkring. Som detaljmänniska är naturen fantastisk. Jag älskar att se på alla mönster, färger och former som naturen skapar, det ger mig så mycket inspiration och ideér att jag blir alldeles ivrig att få påbörja något nytt kreativt projekt! 
 
När vi fortsatte längst leden mötte vi en äldre krutfarbror som for fram som en pil genom snön. Han var så snabb att skägget flög i vinden. När han passerar mig och Astrid hojtar han: "Där har vi en riktig mamma!" och tittar på mig innan han far vidare över fjället. 
 
Det var ju lite roligt. Haha. 
 
Nåväl, vi traskade vidare, och tillslut kom vi fram till Malmbäcksstugan. Den var stängd, men jag tänkte att Astrid skulle få sträcka på benen lite, och få lite fika innan vi börjar gå tillbaka. Hon är så himla duktig, klagar inte ett dugg, utan sitter och jollrar och skrattar där bak, ibland somnar hon till. Men det är viktigt att ta lite pauser ibland så hon får springa av sig, annars riskerar det att bli tråkigt att sitta. Och uttråkade barn, är desamma som kinkiga barn, och det är ju aldrig roligt!
 
 
Malmbäcksstugan.
 
 
 
Efter lite lek och bus vid fjällstugan, var det bara att slänga på sig bärstolen igen och börja traska tillbaka. Solen började gå ner, och man kände ganska fort att graderna började sjunka. När vi var tillbaka vid bilen hade vi varit ute nästan fyra timmar, så det var en alldeles lagom dagstur en dag som denna! Ni kan ju gissa vem som sov som en sten på kvällen efter all friskluft som fjället bjöd på! 
 
 
 
 



Tidigare inlägg