Svalåtjärn

Som tidigare nämnt var jag ju och red i onsdags... Men efter en dag i sadeln hade jag inte mage att gå in, solen sken som aldrig förr och vinden var helt stilla. Det fick bli fjället på kvällen - närmare bestämt Svalåtjärn!
 
Började åka från Fjällnäs, och efter att ha kämpat mig upp för "mördarbacken", kom jag äntligen upp på kalfjället. Ulf var taggad och vi flög bokstavligen fram. Det är så meditativt att åka skidor med Ulf, landskapet och tystnaden ger mig sådan ro.
 
Väl framme ser jag två filurer som sitter där i snön, när jag plötsligt hör dem ropa och tjoa. Det är ju för fasiken Charlotte, Cia och Greven som sitter där och lurar. Vad är oddsen att man stöter på ett par vänner mitt ute i ingenmansland en onsdag kväll?
Jo om man bor i Västra Härjedalen tydligen.. Haha!
 
Ulf och jag hängde där ett tag innan vi vände om och for hemåt igen.
Mysig kväll, minst sagt!
 
På tillbakavägen - mot solen och vidare!
 



8 April

Grått. Magiskt. Blött.
Tre ord som beskriver min helg. I lördags blev det några timmar jobb på toppen, men avslutade dagen med en afterwork alldeles i min smak.
Det fick bli skidåkning för mig och Ulf! Körde spåret upp till Hållan fram och tillbaka. Inte en själ ute, så skönt när alla påskfirande turister åkt hem... Det var bara jag, Ulf och riporna ute i spåret. 😁 Låg på nollgradigt, alldeles vindstilla. Magiskt.
Ulf hade 100% fokus på draget, jobbade fint i selen och mina skidor hade superglid. Det blev en sån där tur som man får riktigt lyckorus av.
 
Idag däremot, har det varit fortsatt grått, men med regn i luften. Sååå trist.. Astrid fick iallafall premiär åka sina nya skidor, vilket hon tyckte var superkul! Lite stora än, men snart har hon vuxit i dem. 
 
(null)
 
 



Hundtrassel & solsken

Sol, sol och sol! Vilken dag vi har haft här i Funäsdalen! Efter 'isveckan' som varit där graderna har sjunkit som mest till hela -42 grader (!!) var det väl behövligt att äntligen känna lite värme från solen. Idag låg temperaturen på -8, vilket i min mening är perfekt för en skidtur på fjället.

 

Packade i skidorna i bilen, selade på Ulf och begav mig bort mot Tänndalen. Turen började inte alls bra, innan vi hade tagit oss genom trädgränsen träffade vi på en löptik. Jösses säger jag bara, ni kan ju tänka er vad min könsmogna unghund vid namn Ulf tyckte om det. Kan ju säga att hela kollisionen slutade med två ihoptrasslade hundar, en stackars tant som var intrasslad och stupade framåt i snön, en tik på rymmen och jag låg med skidorna i vädret.

 

Livet med hund.

 

Men, slutet gott allting gott. Tiken fick på sig selen igen, jag for före med Ulf, och tanten klarade sig bra trots en faceplant. Jag kände mig lite småsur på Ulf där ett tag. Med all rätt kan jag tycka, men när vi väl var uppe på fjället kom lyckoruset - för oss båda tror jag. Solen sken, Ulf jobbade fint i selen. Livet!

 

 
 



Tidigare inlägg Nyare inlägg