Sommarkollo

 
Hej på er! 
Har ju helt glömt att berätta. Ulf har fått fara på sommarkollo hos Nicole (hennes blogg hittar ni här), så just nu är jag hundfri här hemma. Det är hemskt. Alldeles tomt, och jag känner mig halv inombords. Märklig känsla!
 
Han ska vara där ungefär en månad nu, medans jag är nere i Mora på jobb, som jag åker ner till på måndagsmorgonen nästa vecka. Han hade visserligen kunnat följa, men då hade det blivit hundgård långa dagar igenom, och eftersom han är ensamhund för tillfället kändes det inte alls bra. Han måste få ha sällskap, springa och busa. Men tack och lov, kom Nicole in i bilden som en skänk från ovan och erbjöd sig att ha Ulf 😄💗 ..vilket känns jättebra! Jag vet ju att han har det helt otroligt bra där med alla andra hundar och Nicole som är fantastisk! Men faktum kvarstår att  jaaag saknar min vilde så.. Och det har bara gått ett dygn sen jag lämnade honom i Lofsdalen. Hur ska detta gå? 😩😶 Wish me luck!
 
 
 



En natt vid Lossen

Du och jag Ulf, du och jag.
 
 
 
 



Årets första HIKE!

Då kan jag bocka av årets första hike! 
Sommarvärmen har ju slagit till i västra härjedalen också, believe it or not men det börjar bli grönt lite här och var. Björkarna har fått sina gröna knoppar och små blad.
Igår blev det iallafall en tur upp till Hamrafjället med Ulf. Var så ofantligt varmt ute, så det var riktigt skönt att strosa genom björkskogen i skuggan.
 
"Åååå hopp!" Vi stannade en stund under björkarnas beskydd och plaskade runt lite i det rinnande vattnet. Något som definitivt uppskattades av Ulf!
 
Påväg upp mot kalfjället.
 
 
När vi hade kommit upp på toppen stannade vi för att dricka vatten och vila lite. Tur man hade ryggsäcken full med vattenflaskor.. Haha! Släppte Ulf ännu en gång, och som vanligt hoppade min 'studsboll' upp på varenda sten runt oss. 😛 Är så otroligt glad över att det går så fint att ha honom lös, att han trots allt tycker om att hänga med matte fast kopplet är avtaget.. 😀
 
Anderssjön med Helags skymtandes i bakgrunden.
 
 
 
Klart man hinner med lite mys på toppen så säg. Finns nog inga ord som kan beskriva hur mycket lycka man kan få uppleva som hundägare. Att hela tiden få se den här relationen som utvecklas, hur man hela tiden kommer varandra närmare, förstår varandra bättre. Det är en fantastisk resa! 
 



Tidigare inlägg