Helgen som varit.

En liten bildbomb från förra helgen när vi besökte både Flatruet och Ljungdalen! 
Varken jag eller Anders hade varit i Ljungdalen tidigare, så det var ju lite nytt kan man säga. 
Ljungdalen är en by som ligger belägen i nordvästra härjedalen, en by där skogen möter högfjället, med Sveriges högsta toppar söder om polcirkeln - Helagsfjället och Sylarna. 
 
Vi åkte över Flatruet för att ta oss dit, och det är såklart en bit att åka. När jag satt i bilen kunde jag inte låta bli att tänka på hur det hade känts att faktiskt bo där. Tänk att åka den här vägen liksom. 
Märkligt. 
 
När vi kom fram till byn som ligger i en dalgång, möttes vi av några hus och gårdar. Byn kändes på gränsen till öde, och det var lite om att tiden stod stilla där i dalgången. Vi åkte runt på småvägarna lite, bara för att se.
Hemslöjdsbutiken verkade stängd, det enda som verkade vara öppet denna dag var den lilla ica affären som låg i byns mitt. Det var lite folk i rörelse här och var, nått barn gick med sin mamma, någon gammal farbror gled genom byn i sin gamla bil.
 
Vi åkte upp till Torkilstöten's skidlift, en lift som hade några år på nacken. När man stod där var det lite som att befinna sig i en Pistvakt film. Hur som haver, det är från bland annat Torkilstöten som man kan påbörja sin vandring mot Helags.
 
 
Ulf myser i snön på Flatruet.
 
Bus med husse i Ljungdalen!
 
Vid liften i Ljungdalen.. Ungefär som i en Pistvakt film.
 
Anders vid Torkilstöten.
 
 



En dag i Røros

För några dagar sedan for jag och Jessica över gränsen till vårt kära grannland Norge, för att tillbringa dagen tillsammans i den gamla gruvstaden Røros. 
Jag har själv inte varit där allt för många gånger, detta blev närmare bestämt min fjärde gång. 
 
Inte för att jag har mycket över för städer, men Røros är en plats som fångade mitt hjärta första gången. Kanske beror det på att tidens gamla vindar fortfarande drar genom de gamla gatorna. Bitvis är det som att tiden i staden har stått stilla - det älskar jag.
 
 
Påväg in mot stadens hjärta stannade jag och Jessica till. Såklart hade vi fått syn på något. Hästar. Arbetshästar - med ett föl.
 
Känns verkligen bra att jag har en vän som blir lika uppslukad av fina miljöer, och av djur som jag själv blir. Jessica och jag har liksom inte bråttom, utan vi kan bara stå och betrakta. Såklart kom det också en väldigt söt liten katt in i bilden som skulle till och busa med fölungen.
 
 
Där är hon! Jessica. Så otroligt rolig, godhjärtad och fin på alla sätt och vis. Tänk så glad jag är att vi träffades - jag som hade noja över hur sjutton man träffar vänner i vuxen ålder nu när man hade flyttat och allt. (Sätter man upp en annons på ica? KOMPIS SÖKES!) ..Men så träffade jag Jessica! ♥ Utan annons bör tilläggas.. Haha!
 
Lunsj..Lunch. Den maffigaste salladen jag sett i hela mitt liv. Gott var det!
 
Utanför Røros kyrka.
 
 
Katt nummer två som vi träffade på. Den här majestätiska herren dök upp från ingenstans utanför kyrkan. Han gick raka spåret fram till kyrkporten och satt sig - förmodligen såg han detta som sin stora chans att bli fotograferad.. och klappad såklart!
 
Efter massa kaffe, lunch, shopping, fotande och katt- klappande var det dags för oss att styra hem tillbaka mot Funäsdalen. Tack för den här gången Røros!
 
 
 
 



It's all about finding new places

 
Finna nya platser. 
Vackra platser, platser att återvända till.
 
Det är lite vad jag gillar att sysselsätta mig med. Åka längst vägar man aldrig åkt, tills man bara hamnar någonstans. Antar att det är lite extra spännande när man inte är härifrån, finns så mycket för mig att upptäcka. 
Så mycket nytt.
Den här strandkanten är en plats som jag tycker om att återvända till.
Vackert med bergsklipporna på andra sidan sjön, och alla stora stenar längst med stranden som Ulf tycker om att hoppa upp på.
Astrid brukar ta småstenar och kasta i vattnet, vid varje plums bjuder hon på ett skratt.
 
 
 



Tidigare inlägg